blogg 2006: maj 2009

Vargefjället

Mkt öppna lundar, buskkorridorer, fuktängar/slåtterängar. Ek, lönn, lind och ask dominerar i lövskogsoaserna. Små kärr är vanliga här och där. Annars är det mest tallskog. Perfekt insekts- och fjärilsmiljö!

I den lummande grönskan trängs mga entomologer.

Tistelfjäril är världens vanligaste flyttfjäril. Sys-X upptäckte den. Mkt snabb och effektiv flygare som tar sig över världsdelar. Här på apel.

Prydlig pärlemorfjäril.

Längst in i hästhagesystemet. Får hålla med Sys-X att det kan bli lte läskigt till slut med allt stilla susande så man nästan vill in til Palace och mingla lite....

Ängsvitvinge är en mkt bräcklig flygare.

Påfågelöga.

Puktörneblåvinge på Kuröd skalgrusbank.

Kamgräsfjäril.

Äntligen närbild av Aurorafjäril. Härligt mosaikmönster på undersidan. Hona.

Utflykt

Tog en liten sväng för att kolla några av de mest sällsynta fjärilarna i veckan. Fetörtsblåvinge och Gullvivefjäril bla. Detta blev resultatmässigt ett misslyckande men jag gjorde ju vad jag ville ivf. Sys-X sade bra saker idag så använder hennes beskärda versioner av bilderna för att minnas det positiva :)

Fetörtsblåvinge. Flyger mjukt och studsande mellan de närmsta växterna. Hade lite dåligt med tid men återser den gärna. Detta är en av de mest hotade arterna i hela Sverige.

Här är banvallen vid Getå. Getå ligger runt hörnet. Sydläge och vindstilla och enormt varmt!

Prydlig pärlemorfjäril. Väldigt rödorange.

Bomhult är ett av Sverige bästa ställen för insekter. Lä, buskar, mkt nektarväxter som bildar korridorer är nog optimalt.

Naturen känns som ett museum. Dinosaurier eller insekter är samma sak. Naturen lever parallellt med människan men följer ett helt annat mönster. Därför är det väldigt spännande att se vad som väntar när man väl sätter foten i den eviga grönskan även om det inte blir ngt.

Det finns en baksida med allt

Är det ngt rödorange som svirrar längs marken just nu kan det vara Mindre guldvinge.

Den är lugn och trevlig och låter sig gärna fotograferas.

Är fjärilen liten och blå så är det med största sannolikhet en Puktörneblåvinge. Det är den vanligaste blåvingen över hela året och över hela landet. Den är skygg och sticker iväg snabbt. Ofta när man precis skall sätta ned det sista steget och börja fotografera.

Det är på baksidan man skiljer blåvingar åt. Det första man tittar på är om det finns orange fläckar. Det andra är om det är blå fläckar i de orange. Denna har inte blå fläckar. Däremot har den 2 svarta fläckar vid framvingens bas. Inga andra blåvingar har fläckar där så därför är det en Puktörneblåvinge. Dessutom har den en vit kil som skjuter inåt från det orange bandet på bakvingen som synes på bilden. Grässtrået pekar ut den vita kilen faktiskt. Magiskt!

Under ekars skugga i Hördalen

Naturen skapar tidslöst och utan attityd. Det gröna tilltalar men var lugn snart är jag tillbaka i det svartvita 20-talet eller ngt liknande igen.

Närmare svensk regnskog går nog inte att komma. Det är fullt med jättelövträd som ek, alm och al som sluter in hela sfären till ett grönt ekande rum.

Alkärr med klibbal.

Alm börjar bli sällsynt.

Buskstjärnblomma.

Hundkäx.

Det ligger förväntning i luften efter regn. Allt vill upp igen och fortsätta. Hundäxing.

Hundäxing.

Källört.

Kärrkavle.

Kärrtörel.

Om detta var regnskog så kom vi nu fram till Sveriges atlantkust. Att fånga stämningen i fotot är svårt för då blir ju ofta kvaltitetn sämre men skall försöka fånga ljuset och värmen bättre. Bildligt var det varmare än så här.

Lundbräken.

Mandelblom. Ska inte lägga ut bilder på arter som varit med tidigare men Mandelblom är som naturens glädjespridare.

Myskgräs. Gräs är ändå den enkla grunden till allt vi kallar naturen. Vill lära mig mer om gräs. Gräs är så enkelt och anspråkslöst.

Ormbär.

Rödblära.

Stinknäva.

Trolldruva.

Trubbhagtorn.

Vattenskräppa.

Ärenpris. Om man inte bara vill njuta av naturen så kan man ju smaka på alla underbara artnamn:)

Gullringsbo

Här finns en vandringsled. Först följer den gamla tågvägen och via grusvägar i rena bondelandskapet hamnar man på tillbakavägen på gamla landsvägen från Göteborg till Stockholm. Den väg 2-Gustav-Adolf vallfärdade för att peka ut Göteborg.

Längst Aspen.

Getrams. Dessa stjälk är kantig medans storramsens är rund.

Skogsbingel. Växten på våra sedlar och som kallades ogräs av Linné.

Det låg en del palatsliknande villor längs vägen men här ute på landsbygden igen.

Kärringtand. Av dessa röda knoppar skall det bli gula blommor.

Fika i halvtid.

Balsamträd.

Leden går genom mga naturtyper.

Kärrviol.

Ägaren kallade denna ras "bonnevara" eller liknande. Grått med brunt var en läcker men ovanlig färgblandning. Fölet var 3 dagar gammalt och mamma vakade noga.