sportengagemang
säger bara frölunda-lidköping 2006-03-25…men blir lugnare med åldern när det gäller sport…inte som 1978 när rensenbrink petade bollen i stolpen för de vit/oranga flygande holländarna i vm-finalen mot argentina…jag grät för mig själv…eller när broberg skulle spela hem sm-guldet 1979 mot boltic…3-1 i halvlek…hade följt brobergs alla matcher den säsongen på sportradion – det var 11-0 mot hälleforsnäs, 8-1 mot edsbyn…10-5 mot sandviken så fortgick det fram till finalen som gick på tv…målvakten westman ut i halvlek o söderlund in…båda burväktarna skulle få vara med att vinna första sm-guldet sedan 1976…andra halvlek o ridå…på 20 minuter kollapsade laget som varit bäst hela säsongen o släppte in 6 mål…till slut 4-7…det var ännu värre…fick gömma mig o att låta de obeskrivliga känslorna rinna ur mig…
26 år senare februari 2006…sverige-finland i os-final…efter 26 år av vinster o förluster förbereder jag mig på det värsta…ödet avgör ju ändå…allt jämnar ut sig till slut o den bäste vinner nästan alltid…2-2 inför sista…kollar matchen o kan inte påstå att jag är iskall men på ngt sätt vet jag ju att ett lag vinner o jag kan inte göra mkt…sport kan bli ganska njutbart då särskilt om det är tillsammans med andra mskor…att se känslorna som böljar fram o tillbaka…hoppet o förtvivlan…hela skådespelet från det som händer på plan o på läktaren…
fast med stenmark var det annorlunda…där var man ständigt nervös när plex kommenterade åken….”o nu mina damer o herrar är det ingemar…”…hur kunde hela sverige stanna o bli så nervösa o bli så ledsna för ingemars skull när han inte vann när han vann nästan alla loppen?…aldrig har världen sett en sådan vinnare i en gren med så små marginaler…
och matchen idag då?…2-3 efter 5 minuter – bortdömt pga av ruff på salo…17.25…2-3 igen – fast salo gör ngn slags mirakel vispning med handsken o stoppar pucken på mållnijen…skandinavium kokar medans domare, funktionärer kollar alla repriser från alla vinklar och…bortdömt igen…en halvminut senare avgör frölunda till 3-2…ytterligare en rysare o denna gång studsar trasan mitt lags väg…
så dagens sportmotto: utan förluster smakar inte segern…om det inte handlade om ingemar då förstås…
26 år senare februari 2006…sverige-finland i os-final…efter 26 år av vinster o förluster förbereder jag mig på det värsta…ödet avgör ju ändå…allt jämnar ut sig till slut o den bäste vinner nästan alltid…2-2 inför sista…kollar matchen o kan inte påstå att jag är iskall men på ngt sätt vet jag ju att ett lag vinner o jag kan inte göra mkt…sport kan bli ganska njutbart då särskilt om det är tillsammans med andra mskor…att se känslorna som böljar fram o tillbaka…hoppet o förtvivlan…hela skådespelet från det som händer på plan o på läktaren…
fast med stenmark var det annorlunda…där var man ständigt nervös när plex kommenterade åken….”o nu mina damer o herrar är det ingemar…”…hur kunde hela sverige stanna o bli så nervösa o bli så ledsna för ingemars skull när han inte vann när han vann nästan alla loppen?…aldrig har världen sett en sådan vinnare i en gren med så små marginaler…
och matchen idag då?…2-3 efter 5 minuter – bortdömt pga av ruff på salo…17.25…2-3 igen – fast salo gör ngn slags mirakel vispning med handsken o stoppar pucken på mållnijen…skandinavium kokar medans domare, funktionärer kollar alla repriser från alla vinklar och…bortdömt igen…en halvminut senare avgör frölunda till 3-2…ytterligare en rysare o denna gång studsar trasan mitt lags väg…
så dagens sportmotto: utan förluster smakar inte segern…om det inte handlade om ingemar då förstås…
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home