har fått upp flåset...

6 km denna gång - naturligtvis utan att stanna ngn gång...ganska kuperad o jobbig bana men ute i fint friluftsspår o mkt skugga så bättre blir det inte än i slätta damm...



lustigt är det när jag gör ngt enformigt så brukar alltid en slumpmässig låts refräng mala fram o tillbaka...antagligen det senaste bra spåret jag hört...av ngn anledning var det sheryl lee ralph - in the evening från 80-talet som malde i takt med andningen o fotstegen...
skrämde upp en äldre dam, med promenadstav som passerades i en mkt brant uppförsbacke, när jag vrålade: -åh vilken jobbig backe eller hur!!...
en annan ropade jag "bra kämpat!" till o fick lite glad energi tillbaka!

på en av rakorna, där jag saktade ner för att spara lite kraft o för att tjuvlyssna på 2 promenerande kvinnor, hamnade jag mitt i ett hett samtalsämne:
-han måste ju förstå dig oxå...om han handlar på det sättet så måste du säga till honom nästa gång...sedan försvann den viktiga diskussionen bak i periferin medans jag sprang vidare...

se så mkt roligt som kan inträffa under en helvetesjoggingtur...

passade förresten på att reflerktera över känslan precis efter att jag slutat springa...kroppen känns som den gör när man vaknar första gången vid 05-06.00 medans sinnet o huvudet arbetar på absolut högvarv...

zanza mitt i spåret...