1812

Napoleons marsch mot Moskva av Adam Zamyoski...



Detta är den senaste av ca 5000 böcker som skrivits om napoleon och all energi har lagts till att få den så neutral som möjligt när det gäller det absolut avgörande fälttåget mot ryssland 1812.

Boken är en orgie i korruption, maktspel, militär/politisk strategi och den enskildes lidande som för de flesta oftast slutar i svält, sjukdom, ond bråd död på slagfälet och framförallt för den hårda ryska vintern.

650.000 franska och allierade soldater + ca 150.000 civila gav sig försommaren 1812 av mot ryska gränsen under den franska fanan mot ett ryssland styrt av en tsar med mindesvärdekomplex och som inte var säker på vart den egna livegna befolkningen stod i frankrikes o den nya renässansens europa.

Napoleon ville hota och ha fred o makt för sitt nya europeiska imperium med sin största antagonist, och med det skärma av hotet från storbritanien via avtal med ryssland, men Tsar Alexander störd av prestigförlusten efter uppgörelsen i Tilsit 1806 och oro över det ryska folkets uppror vägrade ge med sig.

Av rädsla för den franska krigsmaskinen och inre motsättningar drog sig omedvetet den ryska armen längre och längre tillbaka in i rysslands hjärta vilket blev stora armeéns undergång. Inte förrän vid Borodino den 7e september stannade den ryska armen upp för att möta de franska styrkorna - då påtvingad av opinionen tvingades nyinsatte överbefälhavaren Kutuzov ta strid.

Det mycket blodiga slaget ansågs som oavgjort men ryssarna drog sig tillbaka ytterligare och i Oktober nådde "La Grande Arme" ett utrymt och oförsvarat Moskva som i kaoset snabbt sattes i brand, förmodligen av ryska invånare. Tsaren vägrade fortfarande att förhandla om fred.

En månad senare beordrade Napoleon sina styrkor om återtåg. Den allt mer upplösta armeen drog sig tillbaka full med stöldgods i fickorna mot den fasansfulla återmarschen, förföljda i sträng kyla av kosacker och resterna av den ryska armén.


C. J. Minard

Boken är en bra påminnelse om maktvansinnet i världen och trots historiaintresset blir jag nedbruten när ord sätts på pränt och beskriver lidanden i båda armeerna, bland civilbefolkningen och skildringarna av bl a bränningen av Smolensk, slaget vid Borodino där 83.000 stupade under 9 timmar samt övergången av floden Berezina där främst de civila i den franska svansen fick sätta livet till i trängslen för det ryska artilleriet. I Januari/Februari 1813 kom de söndriga resterna, ca 30.0000, tillbaka till tysk mark.

Boken får 5*****