Ska man kramas?

Krammänniska eller inte? Jag är ju inte det. Ger mig ngn handen, när man träffas, så hälsar jag med rejält handslag och är det någon som vill kramas sträcker jag mig fram lite fumligt men när väl vi möts så blir det en hjärtlig kram - ungefär som handslaget.

Har bara 2 personer i min bekantskap som kramas, förutom eventuella bekantas flick/pojkvänner som man känt en längre tid. De manliga vännerna tar jag alltid i hand och är det en kvinna så blir det ett hej eller som för de få en kram.

Varför sådant huvudbry för detta?

Det kan ju bli som i somras när jag o kompisen o hans tjej skulle ut och åka båt. De kommer med bilen. Han kör. Barnet där fram och hon där bak. Jag sätter mig där bak o sträcker mig åt höger för en snabb kram men hon viker av mot andra rutan. Själv halvligger/sitter jag kvar i 45 grader utan någon respons. Känner mig för ett ögonblick lite dum men hon är så trevlig så det ordnar sig.

Igår var jag hemma hos kramväninnan o hon får en riktig kram vid dörren men så är hennes mkt trevliga väninna där också. Kontrasten blev för stor för mig när jag bara slängde iväg ett hej. Vet ju inte om vi är bekanta nog för att vara kramkompisar...:/

Oj vilka dilemman man kan ha