En god och smart ung man...

Redan som liten var jag en som tänkte på de utsatta i samhället.
En modern Robin Hood kan man säga. Och riktigt smart dessutom.

I mitten av 70-talet fanns det en sparbössa i varje klassrum där man kunde skänka pengar till Rädda Barnen. Lade någon ned ett astronomiskt belopp som en tia gick det ett sus i klassrummet och personen var klassens hjälte. Det hade jag nu bestämt mig för att bli. Klassen orubbade hjälte - för evigt.

Så begav det sig att vi var och hälsade på min faster i Färgelanda.
Hon hade en stor klädaffär där jag brukade smyga omkring bland hyllor och vrår där det hängde kläder överallt och där man liksom kunde klämma sig in och gömma sig bland alla kjolar och dylikt.

Så råkade jag hamna på "kontoret".

Det var tomt o jag kikade mig omkring då jag plötsligt såg 200 kronor ligga på skrivbordet. Adrenalinet började pumpa i blodet då jag såg Gustaf Adolf på sedlarna och siffran 100. Här dök chansen upp helt gratis att bli skolans och de utsatta barnens stora hjälte för evigt. Efter ett mkt snabbt övervägande slank sedlarna ned i fickan.

Timmarna gick, kvällen kom och jag tänkte inte mer på det. Mös och kände mig allmänt tillfreds snaskandes jordnötter i soffan tillsammans med alla andra då vi tittade på Hylands hörna eller ngt liknande.

Alla utom faster.

Plötsligt kom hon in i tv-rummet med en allvarlig min.
-Det har försvunnit 200 kronor från mitt kontor. Det är väldigt konstigt.

Oroligt började alla diskutera över var pengarna hade tagit vägen och letandet satte igång. Själv var jag säkert med i diskussionen och delgav mina värdefulla tips och iaktagelser. Efter någon halvtimma började alla se ganska så avslappnade och lugna ut. Precis som om de visste var de hade tagit vägen.

-Sverker du vet inte var pengarna kan ha tagit vägen stod fastrar framför mig och frågade med ett brett leende på läpparna. Jag tillbakatryckt i soffan svarade:
-Näää...

-Det var konstigt det. Ingen har varit på kontoret ändå är pengarna borta, fortsatte de.
-Är du säker på att du inte sett något?

Plågad av alla frågor o inträngd i ett hörn beslutade jag mig för att göra det enda jag kunde göra för att ta mig ur knipan med hedern i behåll. Att använda mig av min gränslösa list och teaterförmåga:

I en paus från attackerna började jag smart fingra i fickorna så att alla såg och sade:
-Oj jag har ju 200 kronor i fickan. Vet inte var de kan ha kommit från men du kan ju få dem Inga eftersom det har försvunnit 200 kronor från ditt kontor! :)
-Det var snällt det, sade Inga och tog emot pengarna, log och klappade mig på kinden.
-Det var väldigt snällt av Sverker samtyckte övriga fastrar och farbröder...

Jag hade inte bara varit god genom att vilja skänka 200 kronor till Rädda Barnen.
Jag hade dessutom skänkt faster Inga 200 kronor som saknades på hennes kontor.

I många år efter detta tänkte jag ofta på hur fint jag löste situationen och att de aldrig förstod att det var jag utan bara var tacksamma för att jag hjälpte Inga att ersätta henne för sitt ekonomiska avbräck.

Först flera år senare slog mig tanken att det borde de ju ha förstått att det var jag men är man smart från födseln så är man...