Olycklig kärlek

Vem har inte råkat ut för detta?

Det enda som rör sig i huvudet är den andre som man bara vill vara viktigast för och mest uppskattad av. Man vill ge mkt - ALLT men det räcker inte alls. Man är ensamast i hela världen för den man tycker om mest av allt kan inget ge tillbaka.

Lika jobbigt är det på andra sidan. Det dåliga samvetet att man inte kan ta emot den finaste gåva som en annan människa kan ge. En annan mska som tycker om allt man är och gör utan att man behöver förställa sig. En situation som nog alla mskor vill befinna sig i men inte just i detta fall.

Vänskapsbalansen rubbas.
Den ene är i överläge och den andre i underläge.
En bara ger o längtar medans den andre inte kan ta emot och till slut nästan vill vara ifred.

Hur skall man klara sig igenom denna prövning?

För givaren måste ivf hjärta och smärta alltid ut. Prata med dem man känner i övrigt. Skriva av sig. Även om det känns så just nu så står man aldrig och faller med en enda person. När det känns bättre kan det vara bra att aktivera sig.
Kanske skall man ta ett uppehåll från varandra tills balansen jämnas ut och båda känner sig bekväma i varandras sällskap.
Är man menta för varandra korsas ens vägar alltid till slut.

När det inte gör så ont längre kan man se tillbaka och kanske faktiskt uppskatta vad man gett och fått av den andre och till och med bli lite tacksam.
Då kan man gå stärkt ur det hela med rak rygg. Det är ingen mening att vara bitter på någon - de flesta försöker vara schyssta.

För mottagaren är det nog lättare och ivf jag tycker att det är bra om man visar väldigt stor hänsyn för den andre. Finns ingen anledning att prata vitt o brett om hur bra allt är eller att man är intresserad av någon annan etc. Vara tillgänglig, ge tid och erbjuda att prata IRL.

Hoppas allt löser sig...