Allvar

Gillar att pendla mellan allvar och oseriositet.
Är ngt för allvarligt för länge så orkar jag inte hålla masken och vara vuxen för länge. Säg en 30 minuter - där går gränsen.

På min arbetsplats fungerar det perfekt.

Chefen är vara likadan. Brukar komma in till honom, knacka på dörren och påkalla hans uppmärksamhet med: Ursäkta direktörn, med lite ljus röst som på gamla pilnserrullar.

Eftersom vi är så mkt på kontoret och träffas så ofta har vi börjat spåna på hur det skulle vara att bo tillsammans allihopa på kontoret. Det innebär att chefen plötsligt kan skicka ett meddelande på msn:
-Jag kommer hem vid 18.00. Ska jag handla ngt på vägen hem?
Svarar:
-Har huvudvärk idag. Köp med Treo. Kan vi inte lägga oss tidigt?