Är vägen verkligen mödan värd?

Idag försökte jag hitta Mnemosynefjäril. (Denna utmaning hade varit ngt för expedition Robinson). I samband med detta besökte jag skanedive.com.
Turen började dock vid Stensjöstrands naturreservat.




Ibland kom hjordar med galloperande hästar och hamnade mitt i en sådan vilket var lite läskigt... men tog tag i ett ris, slängde mig upp på ledaren och styrde upp det hela...


Vem skall man dela alla dessa vyer med?


Huggorm - våran lilla adder.


Hedblåvinge. Eller ljungblåvinge.


Haverdal.


Äntligen i Askeboda där länstyrelsen har förskt bevara en biotop som liknar den naturliga med mycket fristående buskar, kantzoner och extensivt bete. I detta landskap skall Mnemsoynefjärilen ta sig fram långsamt sökandes guppandes mellan korridorerna.








Denna lilla svartmantlade budbärare var vanlig även i Hagtornsfjärilens marker.


...men mnemosynefjärilen syns inte till.






Till slut fick jag ge upp.

Nej nu är det slut med dessa vida naturexkursioner.
Tillbaka till Zanzas rötter.

Till helgen blir det en renodlad floravandring på hemmaplan istället :)=