Getå återkomsten

Efter Omberg var det dags för Getå. 8 mil norr förbi Norrköping, ut till öster mot Bråvikens norra strand. Där är enomrt vackert och ett hotell är uppslaget på bergsluttningarna ner mot viken. Var här förra året också men var på ett mindre bra ställe och kom hem med bara 2 bilder som var bra och när jag tittade närmare låg det ett grässtrå över Fetörtsblåvingen. Har nog aldrig varit så knäckt efter en resa men som tur var hade jag 2 jordnära klippor i "Mormor" och "Grönsnabbvingarnas vän" så kom över detta snabbt.


Bråviken.


Här har jag lagt mig ned för att fota så det är inte en annan Fetörtsblåvinge som tagit detta kort.


Hultengrenismen innebär att man inte beskär bilderna för mkt. Allt har ett sammanhang och alla skall vara med är ledorden.


Men vid tillfälle måste man ju få titta lite närmare. Nu går vi ner i sidogrenen Sverkerismen: Mångfald i ett bildarkiv gör varje enskild bild ännu mer unik och ger den en egen historia.






Extremsverkerism - de som vågar lite till och driver allt framåt. Gemensamt är ivf att det är ljuset, vinden, grönskan och djurlivet självt som står i centrum liksom fantasin och den egna berättelsen - inte megapixels, priser och kameramodeller.


Såhär såg det ut förra året i spårområdet. Iår stötte jag på bildens fotograf Rolf Kokkonen från Valdemarsvik. Vet inte vem som var Livingstone och vem som var Stanley men han har en mkt trevlig naturblogg så skall försöka åka förbi hans trakter i Juli.


Detta vita väsen är en Ängsvitvinge.


I torra, grusiga trakter trivs även Klöverblåvingen. Den är himmelskt lysande blå ovan.


...och turkos under så det blir en speciell färg där den fladdrar fram.


...i aktion...


På vägen hem kör den röde ikapp en MC. Gamle Nisse har mkt kvar att ge.


Detta hade jag missat fram tills för några månader sedan. Ett pariserhjul till?!?!